jag är en obotlig dagdrömmare... kommer nog aldrig sluta med det, och eftersom jag tycker att det är så otroligt spännande med alla sorters drömmar så har jag faktiskt läst att dagdrömmar fungerar som ett slags omplåstrande av våra själar när vi mår dåligt. forskning har visat att det har ungefär samma effekt som affirmationer. det tycker jag är häftigt och det är ännu en anledning att aldrig sluta dagdrömma!!

ofta när jag dagdrömmer befinner jag mig på vackra platser i naturen eller så har jag och min sambo precis gjort färdigt vårt hus till vår privata lilla oas. jag ser framför mig ett mycket litet och mysigt omhuldande hus med inredningsstil i mycket vitt och linne där vi har blandat gammalt och nytt i en perfekt mix. mycket snirkligt och blommigt i en romantisk och samtidigt mycket jordnära stil med mycket blandade naturmaterial i en perfekt balans med varandra. sten, trä, metall och vatten. naturens alla element.

har äntligen hälsat på anna och familjen idag! har varit så nyfiken i nästan en vecka på nya familjemedlemmen. han ska heta collin och var precis lika söt som sin storebror william som jag även är stolt gudmor till :). han låg i sin vagn och knorrade och nurpade och var så himla go som bara en bebis kan! passade på att snosa och mysa med honom ordentligt. men jag får nog åka tillbaka snart och snosa lite till känner jag. bebis lukt är det goaste som finns <3.

och william är en sån duktig storebror. han berättar om och visar sin lillebror för alla vänner och bekanta som kommer och hälsar på. godingen! tycker bara synd om anna som måste gå och vara snittad i denna värmen! men jag ska inte klaga på den nu när den äntligen är här!

här får ni ett smakprov på en annan sida av mig. jag tror på det andliga. har varit väldigt känslig och mottaglig för det hela mitt liv och har nu för något år sedan bestämt mig för att sluta vara rädd för det och istället träna upp min förmåga. se den som en gåva som ska tas om hand och vårdas. köpte hem en massa böcker om naturandar, drömmar, tidigare liv och andar och har lärt mig en hel del.

nu håller jag på att lära mig att tyda drömmar och därför håller syrran å mamma på å berättar vad dom drömmer så att jag får träna mig på att analysera det. jag och syrran var hos mamma för att fortsätta på projekt gäststuga och vi had ebestämt oss för att ta lunch. jozzan hade precis dukat och jag skalade räkor när mamma klämde ur sig att hon haft en sån underlig dröm, med en efter känsla som var så överväldigande och stark att hon fortfarande kunde känna den såhär några dagar efteråt. jag blev nyfiken för det är ju inte så vanligt om det inte är en mardröm.. sådant brukar ju sitta i tyvärr, men nästan aldrig positiva drömmar, så hon berättade;

helt plötsligt så står jag på den största trappen jag har sett. den skiner och blänker och jag känner mig så lätt och glad. den leder till en byggnad som är så enormt stor att jag känner mig som en liten myra där jag står. jag undrar om det är nåt sorts muséeum eller ett bibliotek?  jag går aldrig in för jag är så överväldigad av denna enorma underbara byggnad. den ser nästan ut att vara gjord i marmor precis som trappan och från trappan går det enorma vita pelare upp mot byggnaden. det är alldeles perfekt väder ute. solen skiner och det är lagom varmt, fåglarna kvittrar men jag är så upptagen av att titta på byggnaden. med mig finns en stilig man i trettio års åldern. han är mörk, ser nästan indisk ut.  han är snyggt klädd i pullover. det känns bekvämt och trevligt att han är där, som om jag känner honom men det "vet" jag ju att jag inte gör. kan i alla fall inte minnas att jag har träffat honom förut. vi säger ingenting till varandra för vi bägge bara står och beundrar denna underbara gigsntiska byggnad.

då stönar jag och tittar på syrran. MAMMA! fan va fuskigt! för det första var inte det där någon dröm utan ett astralbesök. för det andra så var antagligen mannen som var där din andevägledare och för det tredje så var du på en plats på andra sidan som kanske inte så många av oss "levande" få besöka under sitt liv. du var nämligen vid "arkivet". det är den största byggnaden du någonsin kan tänka dig och den funkar som ett bibliotek ungefär. fast utan böcker, för där inne finns alla människors livsplaner. uppskrivna på "rullar". när vi finns på andra sidan (som andar) och bestämmer oss för att födas i en kropp på jorden sätter vi oss ner och planerar vårt liv som vi ska leva in i minsta detalj. det skriver vi sedan ner på denna "rulle" och den finns där för att vår utvalde vän som ska bli vår "vägledare" ska kunna ha koll på att vi följer vår livsvägoch hjälpa oss på den, och även för att vår ande ska kunna färdas dit på ett astralbesök och kolla detta själv. därav kommer uttrycket deja vú. att vi vet att vi varit med om en sak förut. exakt. bara det att vi även vet att det egentligen är omöjligt. men vår ande minns. den minns precis vad som står. det är ju den själv som har skrivit ner det.

alla som någonsin har levt på jorden sedan tidernas begynnelse har sina liv på rullar i arkivet. då kan ni fatta vad enorm den byggnaden måste vara! då kan man ju fråga sig varför man skulle va så jäkla dum att man skriver in hemskheter som gör att man förlorar sina nära och kära i krig, och tsunamis, och bränder, och att vi blir bedragna och får våra hjärtan krossade, och varför vi måste möta elaka och hemska människor, och allt  annat hemskt som kan hända? jo, för att det är enda sättet för våra andar på väg mot fulländning. utan erfarenheter, både hemska och fina, är vi ingenting. det är det enda sättet att bli fulländad på. själv har jag levt 470 liv. det kanske är därför jag börjar intressera mig för andligheten i detta livet? jag kanske börjar närma mig min fulländning? eller så har jag varit här så många gånger att min ande kan inte lura min kropp längre :).

och samtidigt som jag är så glad för mammas skull för att hon fick komma ihåg upplevelsen vid arkivet så kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. jag brukar verkligen inte vara avundsjuk på andra men detta är något som jag har bett om att få uppleva många gånger innan jag somnat på kvällen. att få komma ihåg en astralresa till andra sidan å till arkivet och dessutom få träffa min andevägledare där. 

eftersom mammas upplevelse var så stark att känslan fortfarande kommer tillbaka när hon tänker  på det kan jag inte låta bli att tänka att detta är ännu ett tecken på att den andra sidan verkligen finns. vi får säkert jätte många tecken på det varje dag men vi måste lära oss att se dom. själv vet jag att min tid kommer den åxå, men att jag säkerligen får vänta. det som är så frustrerande är ju bara att man vet aldrig hur länge!

förresten fick jag ännu ett svar på att min intuition är "på G". Min älskade vän Anna fick en son förra veckan. en hel vecka innan planerat snitt. vi var där några dagar före det och grillade och när jag stod och valde kläder hemma fick jag en jätte stark känsla av att det var en pojke. eller rättare sagt jag visste att det var en pojken men så sa mitt dumma människo medvetande till mig att "det kan du ju inte allt veta". senare den kvällen höll grabbarna på att diskutera renovering. dom håller ju åxå på, men i sitt badrum och då skojade henric å sa till thobbe att; "nu får du skynda dig på så att du hinner klart innan bebbebn kommer". och då visste jag åxå helt plötsligt att det kommer dom inte hinna klart med innan bebben kommer. men jag sa ju inget för jag tvekade ju dumt nog på det jag helt plötsligt "visste". och när anna ringde och berättade att bebben kommit tidigare och att svetten rinner i thobbes panna för att han jobbar häcken av sig i badrummet slog det mig att det visste jag ju redan förra veckan att det skulle bli så! jag måste lära mig att lita på det som kommer till mig istället för att tro att det är livlig fantasi. det stämmer allt för många gånger för att det ska kunna vara slumpen.

ja herre jävlar! så fort man kommer innanför dörren hos någon annan är det lugnt i fem minuter, sen drar
det igång precis msom hemma! rycka, dra, riva, slita, hoppa, springa, banka och slå på ALLT! jösses! folk som inte har barn redan blir ju helt förskräckta! nu är ju dom vi precis har hälsat på ganska tålmodiga pga småsyskon och släkt, men man tycker nästan synd om dom när dom står där och inte riktigt vet vad dom ska säga när man sakta men säkert börjar på en tre timmars lång aja-baja runda i deras hem! 4 vuxna personer finns runt om denne lille och ändå lyckas han riva ner X antal saker. tursamt gick inget sönder... den här gången. och äntligen är vi hemma i vårt "säkrade" hus. men nu har han ju börjat klättra riktigt duktigt och då står inget säkert på sin plats längre. min syster var ju likadan när hon var liten och även min sambo och dom båda är ju lugna nu, så det är ingen fara, men man kan ju ändå inte låta bli att undra vart detta ska sluta.
men jag älskar honom mest av allt i hela universum. det finns inget i världen som får mig att må så bra och som är så beroendeframkallande som hans lukt och hans skratt. han är den vackraste lilla varelse jag någonsin har sett och det bästa av allt! han är MIN! hur trött jag än är på honom efter en lång dag och hur skönt det än är att lägga honom på kvällen så kan jag inte låta bli att gå in i hans rum och titta och lukta på honom flera ggr under kvällen innan jag själv ska sova. det är egentligen ganska skrämmande hur en sån liten människa kan ha sådan makt över en och röra upp så mycket känslor. och det är också ganska underligt att vad han än skulle ta sig för, och även om han aldrig skulle älska mig, så skulle jag aldrig någonsin tveka på att jag älskar honom mest av allt i hela universum!

Hahaha! jag kan bara inte låta bli att skratta åt mig själv. jag kanske skulle ha jobbat i "äntligen hemma" egentligen? vart jag än är kan jag inte sluta tänka på hur man skulle kunna tapetsera om, måla eller förbättra på andra sätt!! min sambo är precis likadan! här hemma håller vi ständigt på. utbyggnation, renovering, bygge av vedbod, redskapsbod, sandlåda till lucas mm.mm.mm. idéerna och projekten är oändliga. det har till och med blivit så att våra kompisar rådfrågar oss när dom ska göra något just för att vi har provat på det mesta! när vi åkte till stugan för semester kunde vi inte låta bli att totalrenovera barn sovrummet + att såga ner en massa buskar och måla utvändigt. och nu har jag precis varit hos mamma och satt igång med "projekt gäststuga" där.. herregud! jag är totalt från vettet! som om det inte finns nog här hemma... men men, sån är jag. jag är nog beroende. det ska bli gamaldags romantisk stil i vitt och blått, och vi får se vart det hela slutar någonstans! ska iaf bli spännande!
hittills har denna stuga, belägen en liten bit ifrån huset på andra sidan bäcken, fungerat som skräpbod där man har knökat in både det ena och det andra som inte har fått plats på andra ställen. mycket av grejjerna som finns där är inte ens mammas, utan det är sådant som hon är snäll och härbärgerar åt andra personer som inte har plats!!! men nu är det slut på detta! ända sedan dom köpte stället har folk som hälsat på tycket att det vore mysigt att få sova över en natt eller två, så en gäst stuga är välbehövlig. egentligen hade syrran lovat att hjälpa till men hon fick huvudvärka av röran som mötte oss när vi öppnade dörren och var tvungen att gå in och lägga sig. det blev ett rejält lass att köra till tippen när dagen var slut och ändå är inte allt igenomgått! kvar finns ett tiotal kartonger med kläder, gamla leksaker och dylikt från när syrran var liten som måste gås igenom. sen ska vi riva tapeter, måla och tapetsera nytt. och bygga en liten vrå att hänga av sig i. för hoppningsvis kommer jag att kunna ladda upp bilder under renoveringen och sen det färdiga resultatet. men det var ju det där om att hitta kameran. när ska man få tid att leta efter den? haha!

en hemsk sak hände idag åxå. henric ringde runt lunch och han hade hittat vår misse som har varit borta inatt. han var påkörd och kunde knappt gå. han åkte in till djursjukhuset och där fick dom avliva honom. ledsamt men det var det enda. urinblåsan var spräckt... så vi hade begravning när jag kom hem och vi hade lagt lucas. wilma visste så väl att han var död för hon ville INTE vara med uppe i skogskanten i vår trädgård! stackars liten. tur att henric iaf tänkte snabbt och åkte iväg med honom.

näe, nu ska jag krypa ner i sängen å sova! natti!

Åååhhhh va gött! nu har jag städat hos Ingegerd i fyra timmar! (+ fikat) nästan hela hennes kök är klart och jag fick 600 spänn! hon är så snäll. nu sitter jag hemma i soffan å tölar me syrran å kollar på animalplanet. hon har sovit här inatt och det är helt suveränt att få lite avlastning med lucas och få tönta å fjanta loss lite. snart måste vi hitta på något. annars blir det lätt att vi fastnar i soffan å då slöar vi till.

registrerade ett företag igår åxå. får väl se hur det går med mina idéer men nu är det reggat i alla fall. då kan ingen sno min ide på namn. än är ju allt hemligt men när det rullar igång ska jag skriva om allt här. å har jag företaget reggat så är jag ju igång, även om resten kanske tar lite tid. nu finns ingen återvändo för mig! :)

Här har ni mig, utan smink , utan photoshop.
bara jag i svart vitt

sitter och lyssnar på underbara josh groban och myser i regnet. det finns ingenting som får mig på ett sånt mys humör som regn!! jag fullkomligt älskar det. speciellt sommarregn när det är varmt.
hela familjen låg i dubbelsängen förut och bara tittade ut på regnet. till och med lucas låg stilla, och wilma buffade ner sig under täcket efter en stund. sen kom kissen äntligen in och jag fick ro. han var ju blötaste kissen jag sett då men vi torkade med en handduk och sen lite mat så var han åxå nöjd sen. undrar om han hade varit långt borta? han gav nog upp till slut för det regnade bara mer och mer, och när störtskuren som vi låg i sängen och kikade på kom igång så kom han till slut in. som en liten ruggboll såg han ut. hehe, å nu ligger han och värmer sig i wilmas korg i vardagsrummet. hon är så snäll som låter honnom ligga överallt på hennes platser. till och med i vardagsrummet och sovrummet där hon har sina favvo filtar! den hunden är helt otrolig! ät så stolt över henne!
önskar bara jag kunde hitta kameran så jag kunde ladda upp lite bilder på älsklingarna!

inatt har det regnat hela natten. mysigt tycker jag. man sover ju så gott när det blir renare luft, lite små kyligt och man får höra regn-smattret på rutor och tak. plus att jag har haft två mjukisar i sängen hela natten. vovven på ena sidan å kissen på andra. ett tag blev det så gosigt att katten tom. låg med både tassar och ansikte uppe i mitt ansikte och spann som ett helt tröskvärk. henric är mest irriterad. han ligger där ute på sin kant och fräser att han vill ha tyst när han sover, men det är ju lite svårt att få tyst på en spinnande katt. och dessutom tycker jag att det är jätte mysigt. tycker lite synd om den bara för jag hade lovat honom en premiärtur ensam ute idag och så är det så dåligt väder. men men, han verkar inte bry sig så mycket om det för han har snart varit ute i två timmar. dörren står öppen för honom men han verkar inte va det minsta intresserad av att komma in i värmen. :9) undrar vad vi ska döpa den till... kan ju va bra om den har ett namn nu när den går ute. iofs brukar han ju komma som ett jehu så fort jag säger kisskisskiss missemauen, men ändå... det är så svårt. henric var ju inne på bert, efter bert karlsson eller angus efter han i ac/dc.. men inget känns rätt. näe, får fundera ett tag till på det.

hur som helst! idag har jag och henric hjälpts åt att färdigställa det lilla köket i lucas rum. han har fått ett litet skafferi, en kran till diskhon och en hylla ovanför diskbänken. så nu ska det väl vara klart. nu ska det bara fyllas upp med varor. det passar perfekt i hans rum och han älskar det. står där med diskborsten i diskhon och vevar runt, och plockar med plastgrönsakerna! såå söt min lilla älskling! mamma är världens stoltaste!