trött..

är det den årliga vårtröttheten som redan börjar komma? trots att jag märker stor skillnad på ljuset när jag kör till jobbet, så är jag så förbaskat trött! på våren när allt blir varmare och ljusare så ska man ju bli piggare tycker jag!? men men.. imorse fick vi iaf vakna utvilade jag och lucas. han sov ända till 8 så jag vaknade till och med före honom för en gångs skull. och var helt utvilad. det händer aldrig annars! så till min stora förtjusning var det bara att lyfta på täcket och hoppa upp. vilken härlig känsla! jag skulle verkligen vilja vara morgonmänniska!! det finns inget värre än när klockan ringer och man är långt långt borta... hör det där störande ljudet och bara önskar att man vore död så man slapp bry sig alls. men idag njöt jag. tänk att få gå till badrummet och sminka sig ifred. att få dra vidare till köket och göra frullen ifred, och sen bara sätta en nyvaken och glad unge vid det färdigdukade bordet, och sedan kunna inta frukosten i lugn och ro, båda två lika pigga och glada!!! DET, om något, kallar jag vardagslyx!!!

idag blir det jobb som vanligt i eftermiddag. ska snart ta itu med wilmas promenad, men först ska jag förbereda dagens lunch. en tomatsallad med rödlök och fetaost och kycklingfile till det. mumma!

ha en bra dag! kram ia


äntligen fredag!

idag är det fredag. skööönt! jag har varit hos ingegerd och hjälpt henne att göra en lista på saker som måste göras innan hon flyttar från huset till en lägenhet. hon har så mycket saker och är jätte orolig inför en utrensning. mycket saker efter hennes man som dog för 18 år sedan är fortfarande kvar. men hon har bestämt sig. men att göra sig av med saker som man knutit an till känslomässigt tar tid. det är helt normalt och därför är det lika bra att börja nu. under tiden drack vi kaffe och hade riktigt trevligt. hon är som en bonusfarmor till mig. tur, eftersom jag har varken farföräldrar eller morföräldrar kvar i livet och saknar dem väldigt mycket. hoppas verkligen att hennes flytt kommer gå bra och att hon kommer trivas på sitt nya ställe.

ikväll ska jag ut och äta på restaurang med nilla. min gamla fina arbetskamrat som jag tyvärr ser så sällan. det ska bli kul!

kul f.ö. att snön har fått ligga kvar så länge. det är ljust och fint ute. ger en fridfull känsla, men samtidigt längtar jag så mycket efter värme och grönska. jag är en sommar-människa ända ut i fingerspetsarna. jag vill att min hud ska få färg, jag vill att mitt hår ska lukta sol och vatten. jag vill känna doften av grönskande lummig natur  och jag vill kisa för att solen skiner rakt i mitt ansikte. jag längtar efter att bära in ny ved i i skjulet så att svetten lackar och jag längtar efter att sitta ute och grilla sent på kvällen. jag längtar efter att få vakna tidigt av att sovrummet är alldeles ljust, och jag längtar efter att ligga på rygg på gräsmattan under körsbärsträdet och kika upp på den blå himmlen mellan grenarna. jag längtar efter att få höra småfåglarna kvittra och se dem bygga bo, och jag längtar efter långpromenader svala sommarkvällar... det känns jätte skönt att allt detta ligger framför oss, för även om det ligger långt fram så kommer vi ju ändå dit så småningom. och medans vi väntar kan vi drömma!!




kram kram!


jag undrar...

är alla två-åringar så här arga? min son är den argaste lilla människa jag vet! han kan bli så arg att han bara skakar!

när inte jag eller h förstår vad han menar, eller när man råkar göra saker i fel ordning (till exempel tar på jackan före mössan), eller när han får ett nej, eller när han uptäcker att det inte går att trycka fast en legobit på någon annan leksak, eller när han ska dra upp blixlåset själv men det inte går och man måste hjälpa honom.... listan kan göras hur lång som helst och varje dag är en kamp. både för honom och för oss. han skriker, rabblar långa arga och för oss obegripliga ramsor. han sparkar och slår och kastar sig på golvet och när han ser att jag och h står som två frågetecken och inte ens fattat vad det var som gick fel övergår det oftast i gråt istället. han blir uppgiven och ledsen och de största tårar jag någonsin sett bara sprutar helt hejdlöst från dom där små ögonen.

det gör så ont i mig när jag ser hur frustrerad han är. när han försöker men inte kan förmedla sig. jag längtar så fruktansvärt tills han börjar prata ordentligt. kanske går det lite lättare då?

underbart!

idag är det en sån där skön dag! man går runt i mysbyxor hela dagen och gör bara sånt man känner för! har fått många viktiga svar på mailen och jag känner mig sådär skönt till freds som man gör när man har total koll på läget! inte ofta man känner den känslan, men idag kom den och jag tog emot den med öppna armar.
jag och a ska på den där företags-info-dagen på onsdag. ska bli jätte kul. hela dagen ska vi vara borta och vi hyser stor förhoppning om att vi ska få svar på det vi inte hittills har lyckats ta reda på själva.

jag älskar när denna känsla dyker upp för suger man i sig ordentligt av den räcker energin ganska länge.  så idag sa jag bara låta mig svepas med och må bra.

underbart.

ingenting inbokat

åååå vad skönt det är när kalaset är avklarat! man är orolig för att inte tårtan ska räcka, för att barnen ska bråka eller för att man själv ska klanta till det på något vis.
men vad kul det var att se alla! synd att man inte ses oftare, men det blir ju så. alla lever sitt liv och har fullt upp. en och annan rolig nyhet fick man höra också. nu finns det lite saker att se fram emot. (de som det gäller får berätta det själva).
men i alla fall, stort grattis till er!

idag har jag inget inbokat. ska bli skönt att ha hela dagen fri. tror jag ska åka in till plantagen och kika på någon fräsig växt till lucas rum. har ju några fina barnkrukor som står tomma och väntar på att få en blomma. bland annat en jätte fin liten gubbe som man sätter en växt i huvudet på så att blomman blir ett hår. sådana gulliga saker kommer moster jozzan med till den lilla larven.

men vi får se vad det blir idag. har ju ett berg av tvätt i tvättstugan åxå. men det gör mig inget. det är en ganska vilsam syssla. man behöver inte använda hjärnan ett dugg.

det blir en bra dag idag!

är du lycklig?

Det finns en människa som heter Carolina. Hon sätter ord på sådan jag tänker på, men inte "får ut" på rätt sätt.
Här är ett bra exempel,  håll tillgodo!

VI ÄR LYCKA. OLYCKA ÄR BARA EN TANKE.

Känns det provocerande? Bra! Men sluta inte läsa för det, utan utmana dig själv att läsa vidare och vidga din tanke.

Ett exempel: Jag halkar och slår i benet så att jag får ett rejält blåmärke. Fakta: Jag ramlade och nu känner jag ett obehag i benet. Men vad händer kanske i mitt huvud? Jo, tankarna sätter igång: Typiskt! Det är så orättvist! Alltid händer det mig. Åh, vad det är synd om mig, som har så ont i benet... Att jag alltid ska ha så bråttom att jag snubblar! Nu kommer jag inte hinna till tåget i tid, åh, stackars mig... och vad ska chefen säga när jag kommer för sent, haltande till jobbet med trasiga och blodiga strumpbyxor? Hon kommer säkert tycka att jag är både slarvig och klumpig... tänk om jag inte får hålla i presentationen i eftermiddag! Ajajaj, det här är inte bra...

Hur känns det i kroppen när alla de där tankarna dyper upp? Ganska kymigt, eller hur? Jag kan faktiskt jaga upp mig till ett sådant tillstånd att jag blir direkt olycklig. Men är det fallet som gör mig olycklig? Nej, det är ju tankarna! En annan dag när jag ramlar kanske jag bara reser mig upp, konstaterar att det gör lite ont och att det nog blir ett sår som jag får tvätta och lägga om när jag kommer till jobbet, köper ett par nya strumpbyxor på vägen och sedan fortsätter att planera min presentation i samma positiva anda som tidigare. Själva fallet händer bara, det har ingen makt att få oss att må dåligt.

Men vi är så uppfostrade i att det är vår omvärld som påverkar oss att det är en riktig hundraåttiogradersvändning att tänka tvärtom. Jag skulle ändå vilja att du försöker, för ett ögonblick, att tänka: Det är inte omständigheterna (andra människor, händelser, väder och vind etc) som gör mig glad eller ledsen, det är mina egna tankar om det som händer mig som gör det.

Inte övertygad? Tänk dig det här scenariot: Du är på väg hem till din pojkvän efter jobbet. När du kommer dit har han lagat god middag, tänt ljus och gjort det fint. När du upptäcker detta kan du reagera på flera olika sätt:

1. Du blir överlycklig, för på vägen dit längtade du så efter honom, du ville verkligen få sitta i lugn och ro och prata över en romantisk middag.

2. Du blir jätteirriterad, för du är arg på din pojkvän och vill bara att ni ska prata ut, utan en massa romantiskt gulligull.

3. Du blir trött, för du har haft en hemskt jobbig dag och orkar inte sitta och vara trevlig, utan vill bara slänga dig i soffan framför tvn.

Som du ser är det inte vad pojkvännen har gjort som styr hur du reagerar. I alla de här tre fallen har han gjort exakt samma sak. Men utfallet blir olika, du blir antingen glad eller ledsen - och det är helt beroende på dina egna tankar om det som inträffar. Eller hur?

Det kan vara svårt att ta in det här resonemanget både första, andra och tredje gången vi hör det för det omkullkastar allt vi har lärt oss om att vår lycka beror på vår omvärld - vi blir lyckliga bara vi är smala och vackra, har ett fint hem och kan resa på semester varje år.

Men tänk om det inte är så? Tänk om lycka är något som vi alltid har tillgång till, alldeles oavsett i vilka omständigheter vi råkar vara? Tänk om vi faktiskt kan välja att vara lyckliga? 

I min värld ÄR vi lycka. Sedan kommer våra tankar och gör det svårt för oss...

Det kan kännas provocerande, men om du vågar pröva den här tanken ett ögonblick så inser du hur värdefull den är. Den ger dig nämligen tillbaka makten över din lycka eller olycka. Det är DU som bestämmer om du ska vara lycklig. Ingen annan sitter på den makten och du är inte utelämnad åt godtycke hos andra människor eller diffusa omständigheter.

Jag säger inte att det är enkelt, jag vill bara att du ska pröva tanken själv. Bara för några minuter, gör ett experiment: Acceptera allt precis som det är just nu. Allt som är, allt som händer, allt som du ser under de närmsta minuterna. Låt det bara vara som det är, försök inte förändra det, kämpa inte emot det, värdera det inte som bra eller dåligt - låt det bara vara precis som det är. Prova nu! 

Känn efter - sjönk inte axlarna ner några snäpp? På mig gör de det i alla fall, varje gång jag tänker så. Det här kan vi välja varje dag - att kämpa emot eller slappna av. Och vilket tror du att du mår bäst av, till kropp och själ? När vi kämpar emot, och lyssnar till alla tankar om hur dåligt eller svårt livet är, brukar vi inte må så bra. När vi låter saker och ting vara, accepterar livet som det är, och bara är här och nu, då slappnar kroppen av och den lycka som vi bär inom oss naturligt kan komma fram så att vi får syn på den.

MÄRK VÄL: Att acceptera betyder inte att bara stå och se på och inte göra någonting åt situationen jag är i! Jag kan acceptera livet som det är samtidigt som jag arbetar för en förändring. Att sluta kämpa emot och istället slappna av betyder att jag är i all min kraft och verkligen kan få någonting gjort, för jag slösar inte min energi på att kämpa emot det som är.

Om jag matar mig själv med tankar om livets orättvisor, att allt egentligen borde vara på ett annat sätt än det faktiskt är, att jag inte vill vara med om det som händer, att andra människor egentligen borde göra och tycka saker och vara på andra sätt än de är - då stressar jag upp mig själv och kan inte vara lika konstruktiv som om jag lugnt accepterar läget som det är just nu och sedan försöker göra det bästa av situationen och därifrån arbeta för en förändring (om jag känner att jag vill).

Ett tydligt exempel på detta är hur olika vi människor agerar när det händer en olycka: den som håller sig lugn och försöker få en överblick av vad som har hänt kan hjälpa mer än den som blir hysterisk och bara skriker. Detsamma händer, i mindre skala, varje dag. Somliga av oss blir så förblindade av våra tankar att vi inte kan agera klart, andra ser tydligt vad som händer och kan agera på det. Vilken typ är du? Eller snarare, vilken vill du vara? Du har makten...

Lyckan finns redan i dig. Den är inte beroende av omständigheter. Tänk på det en stund!


företag..

har precis varit hemma hos en kurskamrat från företagskursen och pratat om våra utsikter. vi bara bubblar av roliga ideer både hon och jag och det är så skönt att ha det där stödet från någon. det är ju inte många som tror på det som är på gång. varför är det så? så fort någon säger att det ska startas eget så kommer pessimisterna igång ordentligt. finns nog inget som triggar en pessimist så in i bomben som när någon säger att det är eget företag på gång! varför? jag är väl medveten om alla risker och jag har haft i åtanke om allt skulle gå snett, mer än 10.000 ggr tror jag! jag tänker på det varje dag, och jag behöver inte höra det från precis varenda person som frågar vad jag ska hitta på. jag har haft den här idén om eget företag i tio år och det är något jag inte kan släppa. det går inte, så går det så går det, men då har jag i alla fall försökt. det känns som om det här med eget företagande är en del av mig som växer sig större och större för varje dag som går, och så länge det inte finns andra roliga jobb att få så får man väl ta sig i kragen och försöka göra något åt saken själv. jag vill inte sitta hemma och vänta! det mår jag inte bättre av. nej, nu jäklar drar det igång snart!

en sväng förbi mamsen

imorse fick henric åka in till jobbet för att ploga snö. jag och lucasinen fick ha morgon-myset själva och jag tror att vi hann med det mesta på förmiddagen. vi la pussel, ritade, "skar" plastgrönsaker i hans lilla kök som han sedan la upp på fat och som vi käkade (mums ;-)), rockade loss till lite svängig musik, lekte häst (han red runt på min rygg), tittade på barnprogram, damsög vardagsrummet efter ett cornflakes-krig, fick en snabbvisit av en stallkompis till mig, och jagade varandra. allt detta hanns med innan henric kom hem och när han klev innanför dörren och föreslog att vi skulle åka till min mamma och hälsa på sa jag ja direkt! en söndag med mammas hemlagade mat, ompyssling av oss alla 4 och hälsa på djuren och se skogen i snöskrud! en perfekt söndag med andra ord.

dessutom fick vi med oss syrrans dirtbike-cross hem så nu kan hon äntligen komma å meka med den när hon vill.  tog några bilder på hur det såg ut i skogen med all snö. det är så vackert.

här kommer en på skogen, en på mamsens lilla torpstuga mm.



ett mysigt litet torp under finputsning


några vackra gammla trådrullar i trä som mamma hittat till mig


en vacker ljuspåse som lyser upp åt mig och familjen i vardagsrummet


hoppas helgen har varit bra! kram på er alla!

ny design!

åsså har man fått ny design! en lite mer vintrig och mindre skrikig. man tröttnar ganska fort på färger som är "mycket". är inne i en väldigt neutral period när det gäller färg och gillar mest vitt och naturnära färger som sand och trä. vet inte om det har med det andliga att göra att jag vill omge mig med dessa färger just nu, men jag låter det vara så.
det känns skönt att bara flyta med. tror det är viktigt att man låter sig göra det emellanåt, så inte den där vardags stressen tar sig in på djupet. den får bara rinna bort med det andra som man inte vill ha kvar i sin energi och så behåller man bara det som känns bra.

å nu känns den här designen väldigt bra. tack så mycket syrran! puss

tacksamhets lista

surfade runt på lite bloggar, hittade en jag gillade och där hade bloggerskan skrivit en tacksamhetslista! en jättebra idé tycker jag. så nu när året är slut och vi är inne på ett nytt vill jag också passa på att tacka för allt det som gav mig glädje 2008!


1) lucas fick dagisplats på ett otroligt bra dagis. sedan dag ett har allt fungerat som det ska och personal och brangrupp är helt suverän!

2) huset började bli beboeligt efter all renovering och man började kunna bjuda hem folk utan att behöva skämmas ;-)

3) sommaren kom med värme och fint väder. mitt vackra äppelträd slog ut i blom och jag blev förälskad. nu längtar jag bara till kommande sommar så man kan ligga där under grenverket och snosa blomdoft igen!

4) vi börjar få någorlunda ordning i trädgården efter att alla oönskade buskar och träd är borta och till sommaren är det klart för att börja plantera nytt.

5) 2008 var på många sätt bättre än 2007 när det gäller hur jag har mått.

6) jag fick lusten att börja träna igen (efter många många år).

7) jag upptäcker att det är god tid för att ta ännu ett steg i min andliga utveckling.

8) min kära moster kommer på fötterna och får äntligen börja må bättre.

9) min lillasyster hittar sin drömlägenhet och får äntligen sin lilla söta katt - därmed mår också hon mycket bättre.

10) får upp kontakten ordentligt igen med en god gammal vän. (tänk att man aldrig hinner fatta vad mycket man egentligen saknar någon förrän man återupptagit kontakten)!

11) lucas växer till sig ordentligt och börjar kommunicera mer och mer och på flera sätt.  blir ju självklart lättare och lättare för oss båda ju mer vi förstår varandra.

12) mamma och hennes gubbe hittar sitt drömhus och man slipper höra att dom inte trivs hemma.

13) jag får praktik på en liten presentaffär och får komma ut och träffa folk och arbeta med något jag trivs med.

14) en barndomsvän tar sig ur ett stormigt förhållande och hittar något bättre.

15) julen blev hur mysig som helst med hela familjen samlad (både mamma och hennes familj och pappa under samma tak som det inte har kunnat vara på flera år)!

16) lucas får en välskapt kusin. världens sötaste tjej!

17) min bästa väninna får son nummer två och därmed är jag gudmor till två underbara små  kottar!

18) bilen har knappt krånglat på hela året!!!!!

19) min voffsing wilma (stolt storasyster) visar ett otroligt tålamod med diverse upptåg och terror från lucas.

20) farmor fick gå till farfar på andra sidan, men de bägge är fortfarande hos mig och hälsar på ibland.

21) och sist men inte minst, jag är så otroligt tacksam för att vi har fått möjligheten att bo i vårt lilla hus! jag uppskattar det varje dag och hade vi inte bott här hade jag deppat ihop totalt. det är husets varma känsla och naturen utanför som har hållit mig uppe till stor del.




listan kan göras lång, men jag tycker att drygt 20 punkter räcker gott och väl för min lilla blogg! hoppas ni alla där ute får en minst lika lång lista som jag om ni tänker efter. och jag tror att även 2009 kommer bli ett bra år.


är jag konservativ?

eller? men jag tycker det är konstigt att man väljer att vara näst intill naken (så när som på lite guldglitter och en snirklig ståltrådstrosa i guld) i en musikvideo till låten ave maria. hon var ju trots allt ett helgon eller?'

http://www.youtube.com/watch?v=yXuw9icKXnU

länken får duga för "skapa länk modulen" fungerade inte!

optimister och snö

tacka vet jag optimistiska inlägg från mina läsare som det direktör svensson skrev i mitt tidigare inlägg här nedan!! det är sådana som får mig på strålande humör!! först skrattar jag i en halvtimma år det han skrivit, sen gläds jag åt att mitt liv känns något gram lättare att leva. tack brorsan! du får mig att må fint!

en annan sak som fått mig att må bra idag när första snön här på hemmaplan faller, är en annan vän, E, som kommer och hälsar på med en påse mjöl, en burk god marmelad och förslaget om att baka scones! precis vad jag behövde idag. dessutom kom mamsen och gubben och tog hand om lucas så jag fick slippa en liten chimpans hängande i hasorna hela förmiddagen.
härligt! nu ska jag bara komma på vad vi ska fylla eftermiddagen med när sonen vaknar. det blir värre. har ingen som helst lust att gå ut nu när snön ligger vit på taken, och det finns risk för att få se tomten naken..

näe.. ska nog försöka meditera en stund. det lär man ju inte orka när kursen har dragit igång. ska iaf bli jätte skönt för mitt ego att komma hemmifrån och göra något utan att vara mamma samtidigt.

viktiga dagar...

det är viktigt att ha pausdagar ibland. dagar med familjen. nu har henric varit pappaledig på onsdagar ganska länge. det är skönt. till en början var det nog det som räddade mig en liten bit upp från botten. det är konstigt att man aldrig inser vad djupt ner man varit förrän efteråt när man tittar tillbaka. hur som hellst, när henric började ta ut pappadagar en gång i veckan hade jag en hel dag för mig själv! samtidigt som henric njöt av att få ha lucas helt för sig själv. dom är ute i ur och skur varje onsdagförmiddag och grejar i trädgården med diverse. båda två njuter och lucas lär sig nya saker hela tiden. han är så söt där han går efter henric med en egen kratta eller en egen skottkärra... som en liten miniatyrhenric.

jag får tid till att ligga kvar i sängen och känna på mitt mjuka täcke i total tystnad så länge jag vill, sen upp och äta frulle till "efter tio med malou", sen platta håret och sminka mig (om jag vill) helt ifred!! det är lyx! och allt i min egen takt. jag njuter. henric njuter och lucas njuter. och den som njuter alra mesta är nog wilma som är helt salig när hela "flocken" är samlad hemma :)

just den här veckan passar det jätte bra med ledigt idag för imorgon är det besök på neurologen. äntligen efter tre månaders väntan. kanske man kan få reda på vad som är fel. jag laddar upp idag och imorgon kan jag kanske andas ut.

fundersam

sitter här och funderar på hur jag ska komma vidare med mitt företag.. arbetsförmedlingen är ju inte direkt till någon hjälp. verkar som om dom hellre ägnar sig åt att sätta käppar i hjulet för folk som vill arbeta. kan dom inte lägga den tiden och energin på att sätta lite eld i baken på alla slöa soffpotatisar som ligger framför teven med fullt bidrag månad efter månad istället? varför ska man vara med i "värmlandslärling" och "uga" och lägga företaget på hyllan precis när man har startat upp? och starta eget bidrag är inte att prata om ens! det verkar ju inte finnas längre. nej då är det bättre att man är med i en massa skitgrejjer som inte funkar så att dom kan hota en med att man blir avstängd från a-kassan om man försöker lägga tiden på annat. (tex det egna företaget). jösses! det är inte konstigt att det ser ut som det gör i dagens samhälle! folk tappar ju livslusten när dom varit 5 minuter på arbetsförmedlingen!

tom i huvudet

nu har jag suttit här i samma pose och stirrat in i skärmen i minst en kvart. fast jag har ju iofs tjuvlkikat på idol under tiden ;). men det är fortfarande tomt i huvudet... idag har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. det kan vara väldigt frustrerande när man verkligen anstränger sig för att komma på något, men samtidigt måste jag ju erkänna att jag tycker att det är helt otroligt gött när det är helt tomt i huvudet och jag njuter. wilma sitter här brevid mig och smackar i mungiporna. det luktar mat. hon är ju bara så söt tänker jag och tittar på henne, och sekunden efter är det tomt igen. är det resultatet av att jobba med något man verkligen trivs med på dagarna? och att jobba med folk som man trivs med? förut har jag bara jobbat med saker som jag inte riktigt har känt det där klicket med men det känner jag nu och det löser så många tankar och så mycket problem. därför har jag bestämt mig för att verkligen njuta dom här veckorna det varar. och sedan leva länge på den känslan.

MIN INSPIRATIONSKÄLLA

min inspirationskälla just nu är en gammal dam som heter ingegerd. jag är hos henne minst en gång i veckan och hjälper henne att städa, sortera, stänka tvätt som ska manglas mm. mm. och sedan fikar vi. och pratar. länge, och om allt möjligt. hon kom in i mitt liv precis någon månad efter att min älskade farmor gick bort. och vi fann varandra direkt.

det är konstigt. man saknar inte kon förän båset är tomt.. eller ja, nästan. kjag visste ju att jag skulle sakna farmor något enormt from. den dagen hon skulle gå bort, och jag tänkte på det ofta. men det jag menar är att farmor likt ingegerd gjorde allt på det gamla viset. hon syltade och saftade själv. tog reda på precis allt som hennes trädgård bjöd på. stänkte och manglade vartenda lakan och allt det där. det fashinerade mig, men jag tänkte att jag hinner nog lära mig innan hon går bort. för jag är intresserad av "förr i tiden". vill lära mig och prova mycket som man gjorde förr. och när farmor gick bort kändes det som om jag förlorade en stor bit av allt det där. till exempel så pratade vi om att vi skulle ta ner stora fotoalbumet som farmor hade med alla gamla kort på gården och släktingar långt bak i tiden mm, men det hann vi aldrig. det var sista gången vi sågs. sådant var viktigt för farmor. släkten och arvet, och hon älskade att berätta om det. speciellt till mig och syrran tror jag för vi verkade vara de enda som var intresserade. jag älskade att höra berättelser om när pappa och syskonen var små och om när farmor var liten också. hur hennes föräldrar var och hur hon mötte farfar och allt det där. 

men nu har jag fått ingegerd i mitt liv istället och det känns som om hon är ett slags plåster på mitt farmor-sår. hon berättar lika glatt som farmor gjorde. jag får skriva av hennes gamla recept på den smarriga plommon marmeladen och allt det där. hon visar mig med glädje hur det ska gå till på gammaldags vis. det roligaste av allt är att när jag pratade med "mitt" medium som jag går hos emellanåt så berättade jag om ingegerd och då sa hon; du kanske redan har förstått att ni har levt många liv tilsammans? i det senaste ni levde tillsammans så var du hennes dotter.

så kan det vara. och nu om någonsin förstår jag vikten av att ha vänner i alla åldrar.

och jag har aldrig saftat och syltat så mycket i hela mitt liv som jag gör nu.

FULA KOMPISAR NÅGON?

jag kom att tänka på en sak. jag har inte en enda vän som jag tycker är ful! alla mina vänner är vackra på sitt sätt och det finns någonting i allas deras utseenden som tilltalar mig.

jag läste för länge sedan om en undersökning som gjorts. man väljer tydligen sina vänner undermedvetet efter utseende. sedan är det deras sätt att vara eller personliga egenskaper som avgör om man fortsätter att vara vänner eller inte.

jag tänkte inte så mycket på det då, men så ploppade detta upp i min hjärna härom dagen igen och jag började lista min skara med kompisar. både ytliga och nära och jag kom fram till att dom alla har något i utseendet som tilltalar mig. både de manliga och kvinnliga! 

men observera! detta har ingenting med utseendefixering att göra då vi gör detta val helt och hållet undermedvetet. och man brukar ju inte gå runt och tänka att; fasen! vilka snygga vänner jag har! man lixom tänker inte på deras utseende förrän dom klippt sig eller bytt klädstil eller frågar om det. man bara accepterar dom som dom är. antagligen för att man redan undermedvetet har godkännt dom!

kul fakta!

KONTROLLERANDE MÄNNISKOR

det är märkligt det där med män som hela tiden ska kontrollera allt deras flickvänner gör. bara för att dom själva beter sig som svin så tror dom att flickvännen gör det samma.

jag har en vän som det känns som jag har känt sedan tidernas begynnelse. denna vän har råkat ut för en sådan partner och han är dessutom pappa till hennes barn. det började som vanligt. dom var jätte kära och han var världens gulligaste. med tiden började han skylla mer och mer av deras gemensamma problem på henne. han är alltid lika oskyldig till allt. och med tiden har detta vardagliga beskyllande blivit värre och värre och övergått till hot och hårdhänthet.

det som är värst av allt är att det händer inför barnen och att hon har börjat tro på hans beskyllningar om att allt är hennes fel. vad kan jag göra bättre? om vi säljer huset skulle det lösa en massa problem! jag älskar ju honnom inners inne, han kan ju vara så go och snäll. det kanske är mitt fel att han gör som han gör mot mig? jag kanske får det jag förtjänar?

hoten handlar hela tiden om nya saker. lämnar du mig ska jag riva ner huset för dig så att du inte har någonstans att bo. är du otrogen så ska jag berätta för dina föräldrar om din mörkaste hemlighet. och hela tiden är det ett tjat om vilken man han är, att hon inte får någon bättre än han och att han när som hellst skulle kunna vara otrogen mot henne om han skulle vilja. och det vill han. och varje dag blir hon beskylld för att ha legat med än den ene, än den andre. det är brevbäraren, grannarna, exet, en kille som tittar när dom är på konsum, och allt detta har gjort att hon har tappat matlusten. hon har rasat i vikt från en storlek 42/44 till 34/36. allt hon får i sig är ett äpple och kanske någon smörgås om dagen. mer klarar inte magen av. det blir för mycket för den och det kommer ut lika fort igen. och mitt i kaoset finns tre barn. som behöver sin mamma mer än någonsin, men den mamman har inga krafter kvar. för att hon orkar inte tanka sig själv varken fysiskt eller psykiskt. hon är stark som en björn och stönig som en åsna innerst inne, men nu är hon så nedbruten.

vad gör man som kompis? man känner sig så otroligt hjälplös. man kan lyssna och komma med råd men det tyngsta lasset måste hon hela tiden dra själv. och för det krävs kraft som hon inte har.
och jag blir så frustrerad av människor som ska föreställa släkt och vänner, som inte lyssnar ett skvatt på hennes rop på hjälp. det blir ju såååå jobbigt när någon ber om hjälp! nä, stanna där du är du! du har satt dig i den sitsen och då får du sitta där! men barnen då? är det ingen som ser allvaret? den här mannen har bara blivit värre och värre med åren och han kommer inte sluta. barnen mår jätte dåligt och blir skadade psykiskt av att behöva se och höra all kränkande skit hela dagarna. och hon själv. viktraset. dom tomma ögonen. orkeslösheten. men det är klart. det är ju alltid lättare att blunda. vända sig bort och låtsas som att det inte finns. och kvar står några få vänner och vet inte hur dom ska kunna hjälpa, eller var dom ska börja. och allra allra värst är det för henne själv. hon har inte bara blivit sviken av sin sambo som hon älskar så mycket. hon har blivit sviken av familj och vänner som hon trodde att hon kunde lita på och be om hjälp. och hon tycker att hon har svikit sig själv och sina barn när hon inte orkat göra något åt det.

SALADIN

har ni sett arn? jag var på bio och såg tvåan igår. såg ettan när den kom också. det finns inte många män som är vackra. men killen som spelar saladin...vilka ögon!  dom är så bruna att dom nästan är röda ibland. vilket ansikte! han är den vackraste mannen jag sett! tyvärr verkar han inte vara fullt så vacker i verkligheten, men i den filmen. i dom där kläderna. mumma!

BOT MOT SÖMNLÖSHET

det finns många kurer att prova för den som lider av sömnlöshet!
min mamma och pappa tog alltid fram honung och varm mjölk när jag och syrran var små och tassade upp på kvällen. och det där med varm mjölk och honung förespråkar dom starkt fortfarande.
min kära svärmor pratar ofta om att hon går upp och tar en alvedon och sen somnar hon som en stock. en kompis knaprar naturmedel, min faster hade alltid aromaoljor med lugnande effekt på örngottet, ja det finns hur många sätt som helst! men jag besitter det bästa av alla!

du behöver inte ens gå upp ur sägen för att hämta något! bara ligg där. försök slappna av i hela kroppen. blunda och försök se en bild framför dig av ditt bakhuvud. titta noga. långt nere i bakhuvudet/nacken, under håret, finns en liten lucka. den kan se ut hur som helst. min är i trä, med ett handtag även det i trä. och jag har ett stort lås på den. 

den luckan öppnar du, innifrån eller utifrån, det bestämmer du själv, hur det ser ut bestämmer din fantasi.
och ut rinner hela meningar, ord, bokstäver och bilder i en enda röra. ibland får man hålla luckan öppen länge för att det nästan är som en damm som varit på gränsen att svämma över som vill ut, och ibland räcker det med några sekunder för att det bara är några meningar eller någon bild som ska ut. men efter ett tag när det har börjat rinna mer långsamt och det snart är färdigtömt kan man riktigt känna lättnaden över att ha rensa hjärnan från allt skräp som har legat och stört och tagit plats. när det slutat rinna stänger du bara luckan igen. ibland får man öppna den en eller ett par gånger till för att det har varit någon irriterande tanke kvar som ploppat upp när man slappnat av och nästan somnat. men så fort det är helt tomt somnar man så gott så gott!!

så lycka till och dröm sött!

Tidigare inlägg
RSS 2.0