Att stå upp för sig själv och följa sin inre röst

Visst är livet spännande när man lyssnar till sin magkänsla!

Men det har inte alltid varit självklart för mig, att lita på magkänslan och våga handla efter den. Jag gick länge tvärtemot min intuition och inre röst, vilket fick mig att traska rakt in i väggen. För mig blev räddningen att, till en början i det lilla och senare i allt större och större frågor, alltid rådfråga min inre visdom.

Att hitta sin kompass i livet

Jag kommer troligen att få fortsätta att träna på det här hela livet, det är ingenting som går att bli mästare i på en dag. Men jag kan varmt rekommendera det till alla som känner sig sakna en kompass i livet, någon att rådfråga om alla beslut som ska tas och till alla som vill våga stå upp för sig själva lite mer.

När jag upptäcker att jag har alla svaren själv, när jag vågar stilla mig och söka dem, så upplever jag att livet får en liten guldkant, det känns lite lättare. Som om jag inte är ensam? Det finns hjälp att få och den finns inom mig. Jag behöver inte söka den någon annanstans. Det är en skön känsla, tycker jag. Trygg.

Att lära sig känna igen sin inre vägledning

Det allra första steget är att bli medveten om att den här rösten eller vad du vill kalla den, alls finns där. Tänk bakåt om du kan komma på något tillfälle när du bara har vetat någonting eller när du känt att du absolut inte ska göra någonting du tänkt göra. Det är den typen av känsla som, om du är ärlig med dig själv, inte lämnar utrymme för tvivel.

När du väl övertygad dig själv om att du har en inre vägvisare, en intuition, så gäller det att försöka urskilja den här rösten bland alla andra. Vi har oftast en hel uppsjö med olika röster inom oss, från till exempel föräldrar, kompisar, chefer och kulturella och andra värderingar som vi växt upp med.

Skillnaden mellan de här andra rösterna och intuitionen kan vara hårfin, men en viktig skillnad brukar vara att din inre vägvisare alltid är positiv och kärleksfull. De andra rösterna kan trycka ner dig eller komma med mer eller mindre hälsovådliga råd.

En annan skillnad är att den inre visdomsrösten är en vetskap mer än ett tyckande eller råd. Den sitter längst in i kroppen och du kanske mer känner den än hör den. Det är inte alltid, kanske sällan, du förstår vad den leder till, men du vet på något sätt att den har rätt.

Börja i liten skala

Första steget att prova på att lyssna på ditt inre kan vara att ta en promenad utan att i förväg bestämma vart du ska gå, utan bara känna åt vilket håll kroppen vill gå. Sväng när den vill svänga och stanna när den vill stanna. Respektera din kropp och den kommer att bli så lycklig att den vill berätta mer för dig!

En annan övning kan vara att, när du ställs inför ett beslut, be att få betänktetid istället för att svara på en gång. Sätt dig ner och stilla allt inom dig. Försök att verkligen lyssna eller känna efter vad ditt svar längst inne egentligen är. Ha tålamod med dig själv om du inte hittar ditt svar på en gång! Som med allt annat nytt behövs träning.

Stilla dig, handla - och fira varje litet steg

Överhuvudtaget kommer du förmodligen att behöva vara lite mer i stillhet och tystnad än vanligt för att lära känna din inre vägledning. Det kan vara genom att meditera, stilla vila, dagdrömma, springa eller gå i naturen (utan hörlurar!) eller köra bil utan radio eller mobiltelefon. Eller någonting helt annat som passar dig!

Försök också att uppmärksamma när du i efterhand kommer på vad du egentligen ville. Du kanske håller med någon utan att säga vad du själv tycker eller tackar ja till någonting du egentligen inte vill. Bara att uppmärksamma detta och i efterhand förstå att du egentligen tyckte annorlunda eller egentligen inte ville, gör att du stärker rösten. Ännu bättre är om du också agerar på det, ibland går det bra att i efterhand ändra sig eller ångra sig.

Det är nog det allra viktigaste sättet att stärka den inre vägledningen, att bekräfta att du litar på den genom att faktiskt handla efter den så fort du hör den, även om det bara är småsaker (i början är det bara småsaker!).

Det är också bra att fira alla små steg på vägen. Klappa dig själv på axeln när du sa vad du innerst inne tyckte eller när du vågade agera på din intuition eller ta ett litet steg mot din dröm.

Att hantera mindre positiva reaktioner från omgivningen

När du börjar handla efter din inre röst kan det hända att du möter motstånd från din omgivning. De är kanske inte vana vid att du står upp för dig själv, du kanske ruskar om dem lite och en vanlig reaktionen på det är att vända sin egen förvirring mot dig. Då gäller det att vara så pass trygg i dig själv att du ändå vågar stå på dig.

Det intressanta är, enligt min erfarenhet, att när jag väl börjar stå upp för mig själv så mottas det lättare av min omgivning än jag trodde från början. Ofta inger det respekt att säga sin mening, om vi gör det från hjärtat och med omsorg om dem omkring oss.

Men om någon ändå skulle protestera - jag har kanske utmanat deras världsbild en aning - är det verkligen så farligt? Och om de absolut inte kan förstå mig och till och med motarbetar mig - behöver jag verkligen lyssna till dem då? 

När jag inifrån och ut vet min sanning, kan min reaktion istället (ibland till min egen förvåning!) bli "Intressant att du tycker så!". Och så är det inte mer med det.

Det är inte så lätt i början, men ge inte upp! Det är precis som med allt annat - träning ger färdighet.

"Fel" rädslor står ofta i vägen för den inre rösten

I början, när vi står på gränsen till att börja lyssna till oss själva och stå upp för våra drömmar, bär vi ofta på många rädslor för vad det kan komma att leda till.

Vi är kanske rädda för att inte bli omtyckta, för att hamna utanför det vi känner som hemma idag, för att inte tjäna tillräckligt med pengar, för att bli utskrattade, för att misslyckas - ja, det finns hur många rädslor som helst som håller oss tillbaka.

När det enda vi egentligen borde vara rädda för är att vi inte alls hör vår inre röst!

Det är ju den inre kompassen som hjälper oss att bli trygga så att vi inte längre bryr oss lika mycket om vad andra tycker och tänker om oss. Det är i oss själva vi hittar kärleken som gör att vi kan bekräfta oss själva istället för att hela tiden söka bekräftelse utifrån. Det är inuti vi hittar vår mening i livet, som gör att vi kan vara mer kärleksfulla och generösa mot andra. När vi tillåter oss att vara så stora som vi är, så kommer vi också att tillåta andra att lysa.

Så paradoxen är att vi går runt och är rädda för "fel" saker!

Träning ger mer vägledning

Min erfarenhet är att när vi väl börjar lyssna till den här rösten, till oss själva, så blir den starkare och starkare och vi får enormt mycket hjälp av den. Den blir verkligen någonting att vara tacksam för!

Jag hoppas att du ska våga lita ännu lite mer på dig själv och din intuition från och med nu. Jag tränar på det varje dag. Det är jätteroligt och gör mig så stolt varje gång jag lyckas.


Håller helt och hållet med denna kloka kvinna i det hon skriver och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv. Hoppas ni som läser min blogg kan ha samma nytta som jag har av vetskapen att man alltid kan rådfråga och använda sig av sin inre röst. Alla har vi den och det vore bara dumdristigt av oss att ignorera den eller inte använda oss av den.

Ett Varmt Lycka Till!