det är konstigt vad pigg man blir av att ha något man tycker är kul att göra! nu har jag varit hos Ingegerd och hjälpt henne att städa (alltid lika mysigt att umgås med "extrafarmor"), varit i stallet och gjort rent hos hästen som jag har börjat sköta några dagar i veckan (helt underbart att få snosa mule och vistas i stall-miljö igen efter alla år utan egen häst)!
och nu väntar jag bara på att lucas ska vakna så att vi kan åka och storhandla. Ska bli skönt att få fylla skåpen igen. Har varit ganska tomt i dom ganska länge faktiskt... det tråkiga är bara att man ska behöva ta rundan förbi bankomaten så man kan sätta in pengarna på ica-kortet när man ändå är där. lika bra att få det gjort!

skönt är det att våren är på gång i alla fall, även om jag faktiskt numera tycker att våren är den jobbigaste tiden på året. då allt pollen kommer igång, det är varmt så att allt smälter och man tror att man kan ta av sig lite kläder, men gör man det fryser man direkt (retligt) och ska man ta en promenad i det fina vädret blir man sjö-svett för att om man tar av si kläderna fryser man. dessutom så smälter allt som jag skrev ovan, så det är ständigt blött och lerigt vart man än går. 
det var väldigt vad negativt allting blev här nu! haha, nej jag ska se fram emot fågelkvittret som kommer igång ordentligt, de små lökväxterna och blommorna som tittar upp i rabatterna överallt, solen som skiner och doften av jord som tinar upp. så, det lät bättre!

och storasyster, om du läser det här; hoppas ni får en myspysig resa till tailand!

kram på er alla!

Det finns en människa som heter Carolina. Hon sätter ord på sådan jag tänker på, men inte "får ut" på rätt sätt.
Här är ett bra exempel,  håll tillgodo!

VI ÄR LYCKA. OLYCKA ÄR BARA EN TANKE.

Känns det provocerande? Bra! Men sluta inte läsa för det, utan utmana dig själv att läsa vidare och vidga din tanke.

Ett exempel: Jag halkar och slår i benet så att jag får ett rejält blåmärke. Fakta: Jag ramlade och nu känner jag ett obehag i benet. Men vad händer kanske i mitt huvud? Jo, tankarna sätter igång: Typiskt! Det är så orättvist! Alltid händer det mig. Åh, vad det är synd om mig, som har så ont i benet... Att jag alltid ska ha så bråttom att jag snubblar! Nu kommer jag inte hinna till tåget i tid, åh, stackars mig... och vad ska chefen säga när jag kommer för sent, haltande till jobbet med trasiga och blodiga strumpbyxor? Hon kommer säkert tycka att jag är både slarvig och klumpig... tänk om jag inte får hålla i presentationen i eftermiddag! Ajajaj, det här är inte bra...

Hur känns det i kroppen när alla de där tankarna dyper upp? Ganska kymigt, eller hur? Jag kan faktiskt jaga upp mig till ett sådant tillstånd att jag blir direkt olycklig. Men är det fallet som gör mig olycklig? Nej, det är ju tankarna! En annan dag när jag ramlar kanske jag bara reser mig upp, konstaterar att det gör lite ont och att det nog blir ett sår som jag får tvätta och lägga om när jag kommer till jobbet, köper ett par nya strumpbyxor på vägen och sedan fortsätter att planera min presentation i samma positiva anda som tidigare. Själva fallet händer bara, det har ingen makt att få oss att må dåligt.

Men vi är så uppfostrade i att det är vår omvärld som påverkar oss att det är en riktig hundraåttiogradersvändning att tänka tvärtom. Jag skulle ändå vilja att du försöker, för ett ögonblick, att tänka: Det är inte omständigheterna (andra människor, händelser, väder och vind etc) som gör mig glad eller ledsen, det är mina egna tankar om det som händer mig som gör det.

Inte övertygad? Tänk dig det här scenariot: Du är på väg hem till din pojkvän efter jobbet. När du kommer dit har han lagat god middag, tänt ljus och gjort det fint. När du upptäcker detta kan du reagera på flera olika sätt:

1. Du blir överlycklig, för på vägen dit längtade du så efter honom, du ville verkligen få sitta i lugn och ro och prata över en romantisk middag.

2. Du blir jätteirriterad, för du är arg på din pojkvän och vill bara att ni ska prata ut, utan en massa romantiskt gulligull.

3. Du blir trött, för du har haft en hemskt jobbig dag och orkar inte sitta och vara trevlig, utan vill bara slänga dig i soffan framför tvn.

Som du ser är det inte vad pojkvännen har gjort som styr hur du reagerar. I alla de här tre fallen har han gjort exakt samma sak. Men utfallet blir olika, du blir antingen glad eller ledsen - och det är helt beroende på dina egna tankar om det som inträffar. Eller hur?

Det kan vara svårt att ta in det här resonemanget både första, andra och tredje gången vi hör det för det omkullkastar allt vi har lärt oss om att vår lycka beror på vår omvärld - vi blir lyckliga bara vi är smala och vackra, har ett fint hem och kan resa på semester varje år.

Men tänk om det inte är så? Tänk om lycka är något som vi alltid har tillgång till, alldeles oavsett i vilka omständigheter vi råkar vara? Tänk om vi faktiskt kan välja att vara lyckliga? 

I min värld ÄR vi lycka. Sedan kommer våra tankar och gör det svårt för oss...

Det kan kännas provocerande, men om du vågar pröva den här tanken ett ögonblick så inser du hur värdefull den är. Den ger dig nämligen tillbaka makten över din lycka eller olycka. Det är DU som bestämmer om du ska vara lycklig. Ingen annan sitter på den makten och du är inte utelämnad åt godtycke hos andra människor eller diffusa omständigheter.

Jag säger inte att det är enkelt, jag vill bara att du ska pröva tanken själv. Bara för några minuter, gör ett experiment: Acceptera allt precis som det är just nu. Allt som är, allt som händer, allt som du ser under de närmsta minuterna. Låt det bara vara som det är, försök inte förändra det, kämpa inte emot det, värdera det inte som bra eller dåligt - låt det bara vara precis som det är. Prova nu! 

Känn efter - sjönk inte axlarna ner några snäpp? På mig gör de det i alla fall, varje gång jag tänker så. Det här kan vi välja varje dag - att kämpa emot eller slappna av. Och vilket tror du att du mår bäst av, till kropp och själ? När vi kämpar emot, och lyssnar till alla tankar om hur dåligt eller svårt livet är, brukar vi inte må så bra. När vi låter saker och ting vara, accepterar livet som det är, och bara är här och nu, då slappnar kroppen av och den lycka som vi bär inom oss naturligt kan komma fram så att vi får syn på den.

MÄRK VÄL: Att acceptera betyder inte att bara stå och se på och inte göra någonting åt situationen jag är i! Jag kan acceptera livet som det är samtidigt som jag arbetar för en förändring. Att sluta kämpa emot och istället slappna av betyder att jag är i all min kraft och verkligen kan få någonting gjort, för jag slösar inte min energi på att kämpa emot det som är.

Om jag matar mig själv med tankar om livets orättvisor, att allt egentligen borde vara på ett annat sätt än det faktiskt är, att jag inte vill vara med om det som händer, att andra människor egentligen borde göra och tycka saker och vara på andra sätt än de är - då stressar jag upp mig själv och kan inte vara lika konstruktiv som om jag lugnt accepterar läget som det är just nu och sedan försöker göra det bästa av situationen och därifrån arbeta för en förändring (om jag känner att jag vill).

Ett tydligt exempel på detta är hur olika vi människor agerar när det händer en olycka: den som håller sig lugn och försöker få en överblick av vad som har hänt kan hjälpa mer än den som blir hysterisk och bara skriker. Detsamma händer, i mindre skala, varje dag. Somliga av oss blir så förblindade av våra tankar att vi inte kan agera klart, andra ser tydligt vad som händer och kan agera på det. Vilken typ är du? Eller snarare, vilken vill du vara? Du har makten...

Lyckan finns redan i dig. Den är inte beroende av omständigheter. Tänk på det en stund!