har precis varit hemma hos en kurskamrat från företagskursen och pratat om våra utsikter. vi bara bubblar av roliga ideer både hon och jag och det är så skönt att ha det där stödet från någon. det är ju inte många som tror på det som är på gång. varför är det så? så fort någon säger att det ska startas eget så kommer pessimisterna igång ordentligt. finns nog inget som triggar en pessimist så in i bomben som när någon säger att det är eget företag på gång! varför? jag är väl medveten om alla risker och jag har haft i åtanke om allt skulle gå snett, mer än 10.000 ggr tror jag! jag tänker på det varje dag, och jag behöver inte höra det från precis varenda person som frågar vad jag ska hitta på. jag har haft den här idén om eget företag i tio år och det är något jag inte kan släppa. det går inte, så går det så går det, men då har jag i alla fall försökt. det känns som om det här med eget företagande är en del av mig som växer sig större och större för varje dag som går, och så länge det inte finns andra roliga jobb att få så får man väl ta sig i kragen och försöka göra något åt saken själv. jag vill inte sitta hemma och vänta! det mår jag inte bättre av. nej, nu jäklar drar det igång snart!