barn...

ja herre jävlar! så fort man kommer innanför dörren hos någon annan är det lugnt i fem minuter, sen drar
det igång precis msom hemma! rycka, dra, riva, slita, hoppa, springa, banka och slå på ALLT! jösses! folk som inte har barn redan blir ju helt förskräckta! nu är ju dom vi precis har hälsat på ganska tålmodiga pga småsyskon och släkt, men man tycker nästan synd om dom när dom står där och inte riktigt vet vad dom ska säga när man sakta men säkert börjar på en tre timmars lång aja-baja runda i deras hem! 4 vuxna personer finns runt om denne lille och ändå lyckas han riva ner X antal saker. tursamt gick inget sönder... den här gången. och äntligen är vi hemma i vårt "säkrade" hus. men nu har han ju börjat klättra riktigt duktigt och då står inget säkert på sin plats längre. min syster var ju likadan när hon var liten och även min sambo och dom båda är ju lugna nu, så det är ingen fara, men man kan ju ändå inte låta bli att undra vart detta ska sluta.
men jag älskar honom mest av allt i hela universum. det finns inget i världen som får mig att må så bra och som är så beroendeframkallande som hans lukt och hans skratt. han är den vackraste lilla varelse jag någonsin har sett och det bästa av allt! han är MIN! hur trött jag än är på honom efter en lång dag och hur skönt det än är att lägga honom på kvällen så kan jag inte låta bli att gå in i hans rum och titta och lukta på honom flera ggr under kvällen innan jag själv ska sova. det är egentligen ganska skrämmande hur en sån liten människa kan ha sådan makt över en och röra upp så mycket känslor. och det är också ganska underligt att vad han än skulle ta sig för, och även om han aldrig skulle älska mig, så skulle jag aldrig någonsin tveka på att jag älskar honom mest av allt i hela universum!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0