här får ni ett smakprov på en annan sida av mig. jag tror på det andliga. har varit väldigt känslig och mottaglig för det hela mitt liv och har nu för något år sedan bestämt mig för att sluta vara rädd för det och istället träna upp min förmåga. se den som en gåva som ska tas om hand och vårdas. köpte hem en massa böcker om naturandar, drömmar, tidigare liv och andar och har lärt mig en hel del.

nu håller jag på att lära mig att tyda drömmar och därför håller syrran å mamma på å berättar vad dom drömmer så att jag får träna mig på att analysera det. jag och syrran var hos mamma för att fortsätta på projekt gäststuga och vi had ebestämt oss för att ta lunch. jozzan hade precis dukat och jag skalade räkor när mamma klämde ur sig att hon haft en sån underlig dröm, med en efter känsla som var så överväldigande och stark att hon fortfarande kunde känna den såhär några dagar efteråt. jag blev nyfiken för det är ju inte så vanligt om det inte är en mardröm.. sådant brukar ju sitta i tyvärr, men nästan aldrig positiva drömmar, så hon berättade;

helt plötsligt så står jag på den största trappen jag har sett. den skiner och blänker och jag känner mig så lätt och glad. den leder till en byggnad som är så enormt stor att jag känner mig som en liten myra där jag står. jag undrar om det är nåt sorts muséeum eller ett bibliotek?  jag går aldrig in för jag är så överväldigad av denna enorma underbara byggnad. den ser nästan ut att vara gjord i marmor precis som trappan och från trappan går det enorma vita pelare upp mot byggnaden. det är alldeles perfekt väder ute. solen skiner och det är lagom varmt, fåglarna kvittrar men jag är så upptagen av att titta på byggnaden. med mig finns en stilig man i trettio års åldern. han är mörk, ser nästan indisk ut.  han är snyggt klädd i pullover. det känns bekvämt och trevligt att han är där, som om jag känner honom men det "vet" jag ju att jag inte gör. kan i alla fall inte minnas att jag har träffat honom förut. vi säger ingenting till varandra för vi bägge bara står och beundrar denna underbara gigsntiska byggnad.

då stönar jag och tittar på syrran. MAMMA! fan va fuskigt! för det första var inte det där någon dröm utan ett astralbesök. för det andra så var antagligen mannen som var där din andevägledare och för det tredje så var du på en plats på andra sidan som kanske inte så många av oss "levande" få besöka under sitt liv. du var nämligen vid "arkivet". det är den största byggnaden du någonsin kan tänka dig och den funkar som ett bibliotek ungefär. fast utan böcker, för där inne finns alla människors livsplaner. uppskrivna på "rullar". när vi finns på andra sidan (som andar) och bestämmer oss för att födas i en kropp på jorden sätter vi oss ner och planerar vårt liv som vi ska leva in i minsta detalj. det skriver vi sedan ner på denna "rulle" och den finns där för att vår utvalde vän som ska bli vår "vägledare" ska kunna ha koll på att vi följer vår livsvägoch hjälpa oss på den, och även för att vår ande ska kunna färdas dit på ett astralbesök och kolla detta själv. därav kommer uttrycket deja vú. att vi vet att vi varit med om en sak förut. exakt. bara det att vi även vet att det egentligen är omöjligt. men vår ande minns. den minns precis vad som står. det är ju den själv som har skrivit ner det.

alla som någonsin har levt på jorden sedan tidernas begynnelse har sina liv på rullar i arkivet. då kan ni fatta vad enorm den byggnaden måste vara! då kan man ju fråga sig varför man skulle va så jäkla dum att man skriver in hemskheter som gör att man förlorar sina nära och kära i krig, och tsunamis, och bränder, och att vi blir bedragna och får våra hjärtan krossade, och varför vi måste möta elaka och hemska människor, och allt  annat hemskt som kan hända? jo, för att det är enda sättet för våra andar på väg mot fulländning. utan erfarenheter, både hemska och fina, är vi ingenting. det är det enda sättet att bli fulländad på. själv har jag levt 470 liv. det kanske är därför jag börjar intressera mig för andligheten i detta livet? jag kanske börjar närma mig min fulländning? eller så har jag varit här så många gånger att min ande kan inte lura min kropp längre :).

och samtidigt som jag är så glad för mammas skull för att hon fick komma ihåg upplevelsen vid arkivet så kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. jag brukar verkligen inte vara avundsjuk på andra men detta är något som jag har bett om att få uppleva många gånger innan jag somnat på kvällen. att få komma ihåg en astralresa till andra sidan å till arkivet och dessutom få träffa min andevägledare där. 

eftersom mammas upplevelse var så stark att känslan fortfarande kommer tillbaka när hon tänker  på det kan jag inte låta bli att tänka att detta är ännu ett tecken på att den andra sidan verkligen finns. vi får säkert jätte många tecken på det varje dag men vi måste lära oss att se dom. själv vet jag att min tid kommer den åxå, men att jag säkerligen får vänta. det som är så frustrerande är ju bara att man vet aldrig hur länge!

förresten fick jag ännu ett svar på att min intuition är "på G". Min älskade vän Anna fick en son förra veckan. en hel vecka innan planerat snitt. vi var där några dagar före det och grillade och när jag stod och valde kläder hemma fick jag en jätte stark känsla av att det var en pojke. eller rättare sagt jag visste att det var en pojken men så sa mitt dumma människo medvetande till mig att "det kan du ju inte allt veta". senare den kvällen höll grabbarna på att diskutera renovering. dom håller ju åxå på, men i sitt badrum och då skojade henric å sa till thobbe att; "nu får du skynda dig på så att du hinner klart innan bebbebn kommer". och då visste jag åxå helt plötsligt att det kommer dom inte hinna klart med innan bebben kommer. men jag sa ju inget för jag tvekade ju dumt nog på det jag helt plötsligt "visste". och när anna ringde och berättade att bebben kommit tidigare och att svetten rinner i thobbes panna för att han jobbar häcken av sig i badrummet slog det mig att det visste jag ju redan förra veckan att det skulle bli så! jag måste lära mig att lita på det som kommer till mig istället för att tro att det är livlig fantasi. det stämmer allt för många gånger för att det ska kunna vara slumpen.