jag är en sån där människa som går omkring och funderar på livets stora frågor så fort jag får tid. och eftersom jag tror på andra sidan så hamnar jag väl i facket för "troende". fast jag vill inte kalla mig religös. jag tror inte på en gud som sitter några våningar upp och bestämmer vem som får komma till "himmelen" och vem som får brinna i "helvetet".
jag tror snarare att det är så att man väljer själv.

när man dör och anden lämnar kroppen kommer den till ett ställe med två dörrar. den högra går till den vackraste platsen i universum som vi så finurligt kallar för himmelen. där är alla färger mycket klarare och starkare, man väljer sitt utseende själv, alla som man någonsin har tyckt om i tidigare liv, husdjur, vänner och familjemedlemmar välkomnar en tillbaka och det finns ingen negativitet alls. där kan man vila upp sig efter det svåra livet på jorden och sedan börja arbeta på en ny livsplan för att återvända till ett nytt liv.

den vänstra dörren går till ett grått ställe där det finns grå väsen. kanske inte direkt onda, men dom har lixom ingen gnista. dom orkar inte bry sig om sådant som livsplaner osv. föds man utan en livsplan så blir livet väldigt svårt för då känner man sig malplacerad och viljelös och oskyddad för ens själ har ju inget att gå efter. (meningen med livet är ju att följa livsplanen och att lära sig det som står i den). då är det lätt att komma in i en ond cirkel där man aldrig kan känna sig nöjd.

oavsett så tror jag att även om man gått in i den vänstra dörren, så kan man om man vill ändra sig och få komma till den högra. alla är välkomna dit oavsett vad man har gjort eller vart man har varit tidigare. man har ju gjort allt (både ont och gott) för att lära sig något av det. men det betyder ju inte att man kan börja vara elak med gott samvete och skylla på att man är det för att lära sig något som står i ens livsplan. för då han man tvärt om inte lärt sig något.

jag tror att det bara är för enkelt att man dör och sedan är det svart. man finns inte mer. den tanken känns väldigt skrämmande och konstig för mig. det måste finnas ett system. jorden och rymden och universum måste ha ett in i minsta detalj planerat system. som ett ekorrhjul som snurrar och snurrar och snurrar. titta bara på en sån grej som  näringskedjan som verkligen är så smart och behändigt utformad. naturen har sin gång och alla är beroende av alla. från den största valen till den minsta amöban! alla som finns i universum drar sitt strå till stacken. så tror jag att hela universum är uppbyggt och därför kan allt fortsätta i en evighet. man föds om igen och igen och igen med olika livsplaner i ryggsäcken varje gång. en del liv är lyckliga, andra olyckliga, och i varje liv lär man sig något som får anden att utvecklas och växa. vi måste begå misstag och bli sårade för att lära oss. det är i praktiken som man verkligen lär sig. man kan ex. sitta och lyssna på och försöka trösta någon som har förlorat sitt barn och tänka vad hemskt det skulle vara om det hände mig. men det är inte förrän man själv har upplevt en liknande situation som man verkligen vet hur det känns. innan kan man bara tänka sig fastän man fått alla detaljer.

därför tror jag även att det finns exakt likadana galaxer som vår, där det lever människor och djur precis som här, på planeter som liknar jorden med sol och måne och allt det där. det är det stora "alltet" som jag vill kalla gud. väljer gör man helt själv! så kom ihåg det! det är ditt liv och du väljer helt själv! ingen annan kan gör det åt dig.

och jag tror även att universum fungerar som en spegel. den energin du sänder ut till andra och ut i universum kommer tillbaka till dig. lär du dig att lita på livet så blir du lycklig. det låter retligt enkelt och det är det också. så fort du börjar tro på dig själv och på livet så kommer du också bli tillgodosedd det du behöver och du kan bli lycklig. det är ingen slump att det ibland fixar sig i sista sekund. vill man bara någonting tillräckligt mycket och önskar det tillräckligt starkt så lägger sig till slut livs-bitarna på plats. och kom ihåg att vara tacksam för det du har istället för att vara olycklig över det som du inte har. allt har sin tid. det du inte kan få i det här livet får du garanterat i nästa. för det du inte kan få i det här livet är det helt enkelt inte meningen att du ska få. du har valt det själv. i din livsplan som du skrev innan du gav dig av mot jorden.