KONTROLLERANDE MÄNNISKOR

det är märkligt det där med män som hela tiden ska kontrollera allt deras flickvänner gör. bara för att dom själva beter sig som svin så tror dom att flickvännen gör det samma.

jag har en vän som det känns som jag har känt sedan tidernas begynnelse. denna vän har råkat ut för en sådan partner och han är dessutom pappa till hennes barn. det började som vanligt. dom var jätte kära och han var världens gulligaste. med tiden började han skylla mer och mer av deras gemensamma problem på henne. han är alltid lika oskyldig till allt. och med tiden har detta vardagliga beskyllande blivit värre och värre och övergått till hot och hårdhänthet.

det som är värst av allt är att det händer inför barnen och att hon har börjat tro på hans beskyllningar om att allt är hennes fel. vad kan jag göra bättre? om vi säljer huset skulle det lösa en massa problem! jag älskar ju honnom inners inne, han kan ju vara så go och snäll. det kanske är mitt fel att han gör som han gör mot mig? jag kanske får det jag förtjänar?

hoten handlar hela tiden om nya saker. lämnar du mig ska jag riva ner huset för dig så att du inte har någonstans att bo. är du otrogen så ska jag berätta för dina föräldrar om din mörkaste hemlighet. och hela tiden är det ett tjat om vilken man han är, att hon inte får någon bättre än han och att han när som hellst skulle kunna vara otrogen mot henne om han skulle vilja. och det vill han. och varje dag blir hon beskylld för att ha legat med än den ene, än den andre. det är brevbäraren, grannarna, exet, en kille som tittar när dom är på konsum, och allt detta har gjort att hon har tappat matlusten. hon har rasat i vikt från en storlek 42/44 till 34/36. allt hon får i sig är ett äpple och kanske någon smörgås om dagen. mer klarar inte magen av. det blir för mycket för den och det kommer ut lika fort igen. och mitt i kaoset finns tre barn. som behöver sin mamma mer än någonsin, men den mamman har inga krafter kvar. för att hon orkar inte tanka sig själv varken fysiskt eller psykiskt. hon är stark som en björn och stönig som en åsna innerst inne, men nu är hon så nedbruten.

vad gör man som kompis? man känner sig så otroligt hjälplös. man kan lyssna och komma med råd men det tyngsta lasset måste hon hela tiden dra själv. och för det krävs kraft som hon inte har.
och jag blir så frustrerad av människor som ska föreställa släkt och vänner, som inte lyssnar ett skvatt på hennes rop på hjälp. det blir ju såååå jobbigt när någon ber om hjälp! nä, stanna där du är du! du har satt dig i den sitsen och då får du sitta där! men barnen då? är det ingen som ser allvaret? den här mannen har bara blivit värre och värre med åren och han kommer inte sluta. barnen mår jätte dåligt och blir skadade psykiskt av att behöva se och höra all kränkande skit hela dagarna. och hon själv. viktraset. dom tomma ögonen. orkeslösheten. men det är klart. det är ju alltid lättare att blunda. vända sig bort och låtsas som att det inte finns. och kvar står några få vänner och vet inte hur dom ska kunna hjälpa, eller var dom ska börja. och allra allra värst är det för henne själv. hon har inte bara blivit sviken av sin sambo som hon älskar så mycket. hon har blivit sviken av familj och vänner som hon trodde att hon kunde lita på och be om hjälp. och hon tycker att hon har svikit sig själv och sina barn när hon inte orkat göra något åt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0